varför känner jag mig så hatad av mina kompisar?

jag och några polare hade pratat om att ha en halloween fest tsm osv. jag var den enda som inte blev bjuden. jag känner mig sviken som att alla hatar mig helt plötsligt.

Jag hade Lisa, en polare från Ronneby här hos mig. hon sa att om jag hade blivit bjuden hade de inte gjort något för henne att hänka.

men alla dom total dissade mig och gjorde denna festen själva. de va verkligen alla där.

detta kanske är en liten sak för er. men jag blir ganska lätt offended näre gäller sånt här. för jag har inte så många jag verkligen HÄNGER med här i jönköping. de är bara 3-4 stycken. och alla dom och nån mer skrev inte ens till mig och sa att de skulle va fest. utan jag märkte de när dom la ut massa bilder på istagram.. och jag skrev att dom kunde iallafall kollat med mig om jag ville komma. men ingen har svarat.

jag vill bara gråta, jag vill inte ha ett sista år i skolan och känna mig hatad.

va är de jag gjort fel?

va de något jag sagt?

något jag gjort?

jag har ingen aning, för folk säger fan aldrig nånting. 

dom håller allt för sig själva och sen prata skit med massa andra människor.

plus att jag brukar sällan bli bjuden på fester, under hela min skolgång så har jag aldrig blivit bjuden på fester för att folk hatat mig, tyckt jag va ful. eller bara allmänt irriterade sig på mig bara jag gick förbi.

jag vill inte ha de så igen. jag känner mig ensam.. ännu en gång. ingen människa skriver änns till mig och frågar, ''vill du komma ner till stan och hänga med alla oss?! skulle va sjukt kul!'' utan de är typ ''hej vill du komma ner? ingen annan kunde va'' jag är alltid sista valet. 

ja, jag kanske mår dåligt. och har svåra tider. men dom har inte direkt levt mitt liv. hur de är att leva hatad av alla i ett samhälle, för ens utseende, ens familj, ens läggning. allt dom kunde hitta på mig som jag va stolt över. skulle dom trycka ner.

funderar verkligen på att låsa inne mig själv igen i mitt rum. isolera mig från omvärlden totalt.

bara gå till skolan. göra mitt. sen dra hem och sitta framför datorn.

eller typ skicka in mig själv på psyket. för jag orkar verkligen inte med folk. jag klarar inte ta hand om mig själv längre, klarar inte av att ta hand om andra. jag ger upp totalt om allt snart. skolan, människor, kompisar, livet.

kommer jag nånsin hitta nån? kommer jag nånsin kunna sätta mig till ro? skulle jag nånsin våga..?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

längesen jag fick en panik ångest attack bara såhär. satt och lipade och kippade efter luft. tillslut gick jag in på toa och skärde mig, på ett ställe jag vet inte gör ont. de är bara nu att försöka dölja de för föräldrarna. skoj. gråter fortfa...

enligt ett ex är jag en person som är helt jävla dum i huvudet. Och hon önskar att hon aldrig lärde känna mig. jag är tydligen en hemsk person. hon hatar mig på grejer jag aldrig ens gjort, hon har fått alla fucking raseri utbrott på mig, jag har sut...

att känna ilskan och ångesten koka i en.försöka ta ett kallt bad och skrika under vattnet.göra självskade.men inget har funkat.att just den vännen man öppat sig för ska backstabba en.prata skit om en bakom ens rygg varenda gång man gör något. vart ...

Ännu ett förhållande slut efter nästan ett år. och denna gången var de pågrund av mig, för jag suger hårt på distans. och denna gången funkade de inte i längden.. jag vågar inte skriva till Anastasia nu... för de känns som att hon hatar mig elr något...

  fattar inte att man måste känna såhär? varför måste man tänka på allt från förr, orden dom brände in i hjärnan på en, fet, ful, skabb, hora, äckel osv. jag vet att jag inte är fet. men jag kan inte sluta titta på mig på de sättet. jag vet att jag ...