fattar inte att man måste känna såhär? varför måste man tänka på allt från förr, orden dom brände in i hjärnan på en, fet, ful, skabb, hora, äckel osv. jag vet att jag inte är fet. men jag kan inte sluta titta på mig på de sättet. jag vet att jag inte är ful, men jag kan inte sluta tänka på mitt tryne som nånting jag hatar mest av allt. jag är inget skabb, ingen hora för jag ligger inte runt, har luggit med 2 personer i mitt liv. jag kan vara äcklig, men dom menade att jag va äcklig på utsidan. mitt utseende, och då kan jag inte sluta se mig som det. min äldsta brorsa har inte alls levt med mobbning, så han vet inte hur de känns, min andra brorsa har levt i 10 år ungefär av mobbning, men inte alls like hård som min var. jag har levt med 6 år av mobbning, 6 år av hård elak fucking mobbning, kunde inte gå ut, elr vara ute och åka inlines som jag älskade att göra för att folk skrek jävla emo jävel åt mig, kastade grus emot mig. att bli så hatad bara för att man är annorlunda, har en annorlunda familj.. ska man inte behöva bli, mina föräldrar kunde ha satt stopp för mig att jag inte fick klä mig hur jag ville, men de gjorde dom inte, för dom älskar mig, och ville inte se mig obekväm i de dom tvingade på mig, för dom har aldrig behövt dra på sig nånting dom inte vill ha. ja som liten hade jag lite tjejiga kläder, men jag passade verkligen inte i dom, så runt 5:an-6:an, av lite små mobbning från 4:an, så började jag klä mig exakt som jag ville. stora munktröjor, svarta jeans, häng. svart hår. piercingar. mobbningen ökade, i 6:an fortsatte som de va i 7:an. blev värre och värre i 8:an, jag hade kommit ut för en ''kompis'' där att jag gillade tjejer, efter en stund visste alla det. och då höll den mobbningen igång om min läggning, blev kallad hora av en tjej i korridoren, min brorsan (kevin) hade sett att de va mig hon skrek hora emot när jag bara gick förbi henne till mitt skåp. han tog henne sen och skällde ut henne va jag fick veta av honom igår. mobbningen va så hård mot slutet av första terminen i 8:an att jag fick vara hemma sista terminen, fastän man inte fick det. jag mådde fortfarande inte bra, för jag kunde inte ens gå ut med hunden förrens alla höll på. jag tog och packade min väska en dag och tog med mig min hund, gick ut på motorvägen, allt som rusade i mitt huvud va självmord, självmord, självmord. tänk om jag hade tagit självmord då när allt va som skit. när alla höll på emot en. Jag är faktiskt glad att jag inte gjorde det. för jag har en underbar flickvän nu, jag har underbara vänner. ja, jag har vissa dagar då jag bara mår piss och vägrar äta och bara vill skada mig själv. men jag vet innerst inne att jag har bra människor omkring mig nu, som skyddar mig från ont. jag har vuxit starkare. innan kunde jag inte ens klara av när nån sa idiot till mig, jag bröt ihop direkt.

så jag säger detta till alla som är mobbare där ute, som går och säger ord till den svagaste länken. Sluta med det, jag tror själv att inte ni vill känna hur de känns att kännas som den ensammaste personen i hela vida världen. kännas att få elaka ord kastade emot en varje dag, inte kunna gå ut för att människor omkring kastar sten, kastar ord på en som om man va en jävla trasdocka. testa och gå i den personens skor en dag. så får ni se hur de känns.

och ni som blir mobbade. kämpa. livet blir faktiskt bättre. jag trodde inte själv när folk sa att livet blir bättre, men de blir det. tankarna från förr, följer alltid med en, men man blir mer försiktigare när man växer. föräldrarna kanske säger att du bara ska släppa det, haha javisst, de är enklare att säga, en att göra.
kämpa på.

ja hej.
just nu är detta enda stället jag kan skriva av mig på........
inte många härpå vet hur jag mår, dag ut och dag in.
vissa dagar mår jag prima. andra dagar mår jag skit.
har haft en ganska bra tid nu som de har vart mest dagar så jag mått skit. men under den veckan anastasia va här så mådde jag skit bra. hade en underbar nyår och allt med henne. innan den veckan så gick allt upp och ner.
efter den veckan har de mest gått neråt. människor som varit idioter. skrivit saker anonymt till mig. jag har inte sagt detta till nån för att jag känner mig så snabbt som en attentionwhore om jag nu skulle skriva ut om de.
jag hade inte ett nyårslöfte om att inte skära mig. fr att jag har lyckats hålla mig i nästan 2 månader med att inte göra det. jag vill inte skära mig. rakbladen ligger i mitt nattuksbord och i en tavla som jag inte tänker berätta här vilken de är. för riktiga nödfall.

alla tankar från förr kommer tbx.. om killen som höll på mot mig. alla mobbare som mobbade mig för minsta lilla jag gjorde.
närjag kom ut och hela fucking skolan fick reda på de och började kalla mig jävla hora. gå och dö. du kommr aldrig nånsin hitta nån.
och varenda gång dom stötte i mig så ryckte dom alltid undan och sa '' EUW Emo:t rörde mig, jag är förgiftad!''
ni fattar inte hur mycket allt de sårade elr hur?
jag gick till kuratorn 1 gång i veckan och snackade, hon kom till klassrummet för att förklara för er va igentligen EMO betyder. en människa ställer sig upp i klassrummet och säger: ''de är en sån som cuttar sig'' och vänder huvudet mot mig.
ni fattar verkligen inte hur jag ville ta mitt liv. hur mycket jag inte ville leva längre. jag fick stanna hemma en fucking termin. jag kunde inte ens gå ut, för jag fick ord och små sten kastat emot mig. jag gick fucking ut på motorvägen och hoppades att en lastbil skulle köra på mig och krossa mig i mikroskopiska köttbitar och få blodet att sprutas fucking överallt!
de är inte va en 13-14 åring ska tänka!
sitta hemma och skära sig. sluta äta. för att ni säger hur jävla fet man är.
jag vill leva i en värld där allt är lugnt och skönt. en värld där alla som beter sig som fuckade idiotiska mobbare hängs.

bara för er har jag fått kämpa mer i mitt liv. med betygen, med min kropp. försöka sluta skära mig.

jag hatar mitt liv & jag älskar mitt liv.
jag hatar mitt liv för allt som hänt förr. som kommer upp i min skalle.
jag älskar mitt liv... pågrund av alla underbara vänner jag har. min underbara flickvän.

just nu mår jag allmänt piss, och kände att jag behövde skriva av mig.
jag har ångest attack och vill skära mig.. men försöker att inte göra de.

gammal bild så ni vet.